Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
judiske kolleger. Denna antagonism förde tid efler
annan till förskräckliga utbrott, såsom i Caligulas
regeringstid och år 66 under Neros. Den dåvarande
egyptiske vicekonungen Tiberius Alexander, jude till
börden, men romersk renegat, som offrade åt Jupiter
och spelade romare i alla stycken, lät de två
legioner, som stodo till hans förfogande, gripa in i
kampen mot hans förre trosförvanter och måste
ytterligare använda 5,000 på genommarsch stadda
romerska soldater emot dem, innan han lyckades återställa
ordningen i staden. 50,000 judar skola hafva
omkommit i detta blodbad. Från Palestina spred sig
kristendomen tidigt till Alexandria och vann under
årens lopp många anhängare. Utbrotten af religiös
fanatism minskades naturligtvis icke, utan ökades
därigenom. När kejsar Decius år 251, af fruktan
för att den romerska staten skulle genom
kristendomen omstörtas, offentliggjorde sitt förföljelseedikt,
hade alexandrinerna kommit honom med ett helt år
i förväg. Eggade af en gatuprofets vilda
improvisationer hade de öfverfallit sina kristianske medborgare
och massakrerat dem i mängd.
Sådant var Alexandria. Vid hamnen, i
fabrikskvarteren och på handelskontoren ett energiskt,
feberaktigt arbete, som fortgick under dagens lopp och
väckte förvåning hos de från Rom komne, vid en lat
och intet uträttande folkmassa vande främlingarne;
på aftnarne förlustelser och vilda orgier, samt
alltemellanåt gatuupplopp, som kräfde den romerska
garnisonens ingripande och ofta föranledde afskyvärda
scener och stor blodsutgjutelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
