Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förändra läge tillika med jorden.» Och vidare:
»om jorden ej stode i universums medelpunkt, utan
rörde sig, så skulle hon än närma sig, än fjärma
sig från vissa stjärnor, och dessa skulle då, allt
efter jordens större eller mindre afstånd från dem,
synas oss än större, än mindre».
I själfva verket hade Aristarkus så till vida
redan afväpnat dessa invändningar, som han framhållit,
att ehuru jorden rör sig i en bana kring solen, är
dock denna bana en sådan obetydlighet i förhållande
till fixstjärnornas afstånd och universums storlek,
att hon förhåller sig som medelpunkten i en sfer
till sferens yta. Men en .på observationer stödd
bevisning af oemotståndlig art hade Aristarkus icke
framlagt; hans här nämda förklaring vardt antingen
missförstådd eller skjuten åt sidan, emedan man
svindlade vid tanken på en sådan universums
storhet och icke kunde finna sig i föreställningen om en
sådan jordens litenhet. Medel att noggrant
bestämma planeternas och andra himlakroppars storlek
och afstånd saknade man ännu.
Att närmare ingå i innehållet af Claudius
Ptole-mseus’ stora arbete tillhör astronomiens historia. Med
afseende på öfversiktligheten och samtliga ämnenas
ordnande och likformiga behandling är verket ett
mästerstycke, som väckte eftervärldens beundran.
Denna formella förtjänst torde på samma gång vara
förnämsta orsaken till att äfven de af Ptolemaeus
begångna misstagen fortplantade sig så länge, och att
ingen försökte att i enlighet med de fortskridande
iakttagelserna på himmelen omarbeta hans system.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
