Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bibel ända till Kopernikus’ dagar och omfattar den
antika tidens hela astronomiska vetande.
En skapande ande, mäktig att bryta nya banor
eller fortsätta redan började, var emellertid Claudius
Ptolemæus icke. Han var blott en grundligt lärd
man, som inhämtat allt hvad den förflutna tiden
kunde räcka honom af astronomiskt vetande och
som i sitt ryktbara verk förstod att framställa allt
detta i ett klart och systematiskt sammanhang.
Därigenom har hans arbete blifvit på samma gång en
historia öfver de astronomiska upptäckter, som
blifvit gjorda före hans tid. Men, som sagdt, grundare
af nya epokgörande teorier är han icke.
I en föregående föreläsning nämde jag, att redan
omkring 280 före Kristus, således mer än 400 år
före Claudius Ptolemæus, hade Aristarkus från Samos
framträdt med den lära, att jorden rörer sig kring
solen. Claudius Ptolemæus’ »Syntaxis» omtalar detta
och meddelar äfven de skäl, på grund af hvilka han
förkastar Aristarkus’ lära och vidhåller åsikten, att
jorden utgör den medelpunkt, kring hvilken alla öfriga
himmelskroppar kretsa. Själf är Ptolemæus
säkerligen icke upphofsmannen till de motskäl han anför;
han har funnit dem i sina föregångares skrifter, och
efter all sannolikhet är det samma motskäl, med
hvilka man redan under Aristarkus’ lifstid bestred
hans teori. Bland dessa motskäl må jag här få anföra
två: »om», säger Ptolemæus, »jorden icke stode i
universums medelpunkt, utan rörde sig i en bana, då
skulle de båda himmelspolerna, i stället för att vara
oföränderligen desamma, också synas vara i rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
