Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyplatonismen uppträder nu med anspråk på
liknande yttre vittnesbörd och stödjepelare för
hednatron, och han gör det otvifvelaktigt i allvarlig
öfver-tygelse om dessa sina anspråks giltighet. Äfven
nyplatonismen hade sin kedja af ingifna och heliga
skrifter färdig, och äfven denna kedja sträckte sig
tillbaka till tidens morgon. De hänvisade först till
sin store mästare Plato, om hvilken sägner redan
voro allmänt gängse, att han var en gudason, och
bland hvars skrifter några i synnerhet ansågos vara
af gudomen ingifna. Bakom honom i tiden stod en
annan ryktbar filosof och siare af utprägladt religiöst
sinnelag, Pytagoras. Hvad vårt eget kritiska
århundrade med visshet känner, att Pytagoras icke
efterlämnat några skrifter, det visste den tiden icke.
En mängd apokryfa böcker, som buro hans namn,
hade under det första och andra århundradet efter
Kristus uppdykt och emottogos utan granskning och
med förtjusning som äkta verk af mästarens hand.
Några ibland dem buro visserligen allt för tydligt
förfalskningens prägel; men hvad som är för tiden
kännetecknande, man berömde deras författare
därför att de med försakelse af eget rykte och egen
ära hade prydt sina verk med den store lärarens
namn. Kring dennes person var länge sedan en hel
sagocykel spunnen, och många af dessa sagor hade
den vördnadsvärda åldern af mer än ett halft
årtusen. Bedan Alexander den stores vän och lärare,
filosofen Aristoteles, hade hört åtskilliga underhistorier
om Pytagoras, som lefvat 200 år före honom. Han
var, heter det i dessa legender, en siare, för hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
