Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot ondt samt att bära deras böner och önskningar
till himmelen. De onde änglarne och demonerna
älska krig, blod och mord.
Om människoanden lärde nyplatonikerna, att
han som utflöde ur det gudomliga väsendet är
immatériel och odödlig. Förbindelsen mellan den
immateriella själen och den materiella kroppen tänkte
man sig förmedlad genom en osynlig eterisk lekamen,
en himmelsk lekamen, oförgänglig såsom
människoanden själf — en föreställning, som påminner om,
men likväl icke får förblandas med den
uppståndelsens och härlighetens lekamen, hvarom Nya
Testamentet talar.
Människans högsta mål och slutliga bestämmelse
är enligt nyplatonismen den mystiska föreningen med
Gud. Men medan stoicismen lärde, att denna
förening icke kan eftersträfvas utan på dygdens,
uppoffringens och hängifvenhetens väg, så lade däremot
nyplatonikerna vida mindre vikt på det moraliska
lifvet än på ett lif af yttre renhet och betraktelse.
Man åsyftade så att säga en fysisk enhet med Gud
genom späkning, reningar, fastor och ceremonier,
hvarigenom allt materielt orent skulle från människan
aflägsnas, samt slutligen och såsom högsta målet en
intellektuel förening med Gud, hvilken skulle vinnas
på den religiösa entusiasmens och den filosofiska
betraktelsens väg. I denna uppfattning af
människans bestämmelse och medlen att vinna den skiljer
sig nyplatonismen på det bestämdaste från den äkta
kristendomens ande; men företer icke dess mindre
likheter äfven här med vissa yttringar af en miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
