Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning mellan monoteismen, hvilken de som filosofer
icke kunde öfvergifva, samt den hedniska polyteismen,
till hvars försvarare och sakförare de hade utkorat
sig. Då de sade, att förnuftet är det första väsen,
som utströmmar ur Gud, och att förnuftet innehåller
en värld af lefvande idéer, så var det dem lätt att
tänka sig dessa idéer som ett system af lefvande
andeväsen, af hvilka de högsta kunde benämnas
gudar och förklaras vara samma varelser, åt hvilka
de hedniska folken upprest tempel och altaren. Här
hade fantasien det friaste spelrum, och det var dem
således lika lätt att föreställa sig huru många
hierarkiska andegrader som helst mellan dessa gudar och
människorna. Så uppställde man närmast under
gudarne en hierarki af ärkeänglar, änglar, demoner och
heroer. Själfva namnen ärkeänglar och änglar, så väl
kända från den judiska och den kristna religionen,
förekomma äfven inom nyplatonismen, särskildt i
filosofen Porfyrius’ skrifter och i den Jamblikus
till-skrifna boken om »Egypternas mysterier». Änglarne
och demonerna fördelade man i två klasser: goda
och onda, och Porfyrius talar äfven om ett
öfver-hufvud för de onde änglarne, således ett väsen
närmast motsvarande den fallne ärkeängeln i bibeln.
Till de onda änglarne och demonerna räknade man
sådana hedniska gudomligheter, om hvilka myterna
hade att förtälja klandervärda handlingar, hvilka icke
kunde genom allegorisk tolkning bortförklaras. De
gode änglarne och demonerna voro enligt den
nypla-tonska föreställningen Guds sändebud, som hafva
till kall att vaka öfver de dödlige, att skydda dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
