Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag framhöll det tragiska i hennes strid: det
att hon hade rätt i en viktig punkt, nämligen i den
frihet hon ville häfda åt tanken och forskningen.
Om värdet af hennes egna försök att lösa de
mänskligheten förelagda djupa gåtorna må meningarna vara
delade, ehuru ingen kan förneka henne vare sig
skarpsinnighet eller rikedom på befruktande tankar
och djupa blickar in i dessa gåtors skymning. Men
äfven de, hvilka i likhet med mig anse det för en
lycka, att hon i striden dukade under, kunna icke
förneka henne ett innerligt deltagande, där vi se
henne i den växande storm, som hotar att släcka
hvarje af tanken tänd låga, stående vid filosofiens
altar och försökande att med mantelfliken skydda
dess allt svagare flämtande eld ifrån att slockna.
Hon stötes bort af våldet; den lilla flamman dör.
Men dess beskyddarinna återkommer, denna gången
klädd i kristlig dräkt, och i den dräkten medgifves
det henne att rädda några glöd, vid hvilka slutligen
forskningens ljus kan åter tändas, för att sprida
dager äfven öfver kristendomen själf.
Det var, som nämdt, en lycka, att hon föll,
särskildt ur den synpunkt, att hon oändligen mindre
än kristendomen hade sinnet öppet för den stora
massans af människor andliga och lekamliga nöd.
Riktbegåfvade naturer var hon i stånd att med trolska
band fängsla; åt de i anden fattige räckte hon
stenar i stället för bröd, och ur det inre af hennes
stora, fantasigripande tempel ljöd icke det ljufva
budskapet: »kommen till mig, I alle, som ären
betungade!» Den antika religionen, sådan hon till slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
