Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
formade sig under nyplatonikernas händer, var allt
igenom aristokratisk; hon gaf de utvaldes plats åt
tänkarne och asketerna, medan kristendomen ger de
utvaldes rum åt enhvar, som lärt att i Kristi ande
älska, lida och försaka. Detta dock icke så förstådt,
att ej äfven nyplatonismen hade blick för de
religiöst-moraliska företrädena. Ett arbete, sådant som
ny-platonikern Hierokles’ betraktelser öfver de
pytago-reiska gyllene reglerna, skulle för sitt moraliska
värde kunna läsas med uppbyggelse äfven af en
kristen.
Striden mellan nyplatonismen och kristendomen
artade sig i början som en täflingsstrid, ett kapplopp
mot ett samfäldt mål. Segerpalmen, som vinkade
vid målet, var denna efterlängtade visshet i religiösa
ting, hvaraf så mänga hjärtan kände behof, och
hvilken båda de täflande sökte vinna ej endast
genom det inre vittnesbördet, utan äfven genom de
yttre af heliga skrifter och undergärningar, samt
genom lärornas systematiska utbildning i allt finare
enskildheter, så att svar skulle kunna gifvas på alla
frågor. I några, långt ifrån uttömmande drag
kännetecknade jag i föregående föreläsning detta kapplopp.
Det dröjde emellertid icke länge, innan täflingen
öfvergick i ömsesidiga angrepp med det skrifna ordet,
och på detta skede af striden följde skonslöst
användande af lagens svärd och af våldets alla vapen.
Den farligaste kämpe nyplatonismen under sin
litterära strid med kristendomen uppställde emot
denne var den ryktbare grekisk-feniciske filosofen
Porfyrius, som afled i Rom år 304. Märkligt nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
