Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke dess mindre förekomma i hans system vissa
drag, som synas härstamma från de kristna idéer, i
hvilka Julianus blifvit uppfostrad. Bestämdare än
hos de föregående nyplatonikerna får hos Julianus
solguden, Helios-Apollo, en ställning till den
gudomliga urgrunden, till universums fader, hvilken
påminner om det förhållande, hvari den kristna teologien
ställer sonen, den andra personen i gudomen, till
fadern, den första personen. Helios-Apollo är faderns
afbild och af samma eller likä väsende med honom.
Han är faderns logos, som från evighet utgått ur
honom, och han är, i likhet med
Johannes-evange-liets logos, den genom hvilken universum blifvit
skapadt och det ljus, som lyser i mörkret, och det
lif, som genom alla tidsåldrar varit människornas
ljus. Han är faderns förstfödde och enfödde son,
som emottagit fullheten af faderns outrannsakliga
visdom och allgodhet och låter dessa af fadern
und-fångna krafter inströmma i de öfriga gudamakterna.
Åt en af dessa gudamakter, Bhea, gifver Julianus en
plats, som i någon mån motsvarar jungfru Marias i
den kristna föreställningskretsen. Hon är, som Maria,
den rena jungfrun, den obefläckade gudamodern, ur
hvilken alla de högre väsen, som närmast under
solguden styra människosläktet och sinnevärlden hafva
utgått.
Den tredje personen i gudomen, den allestädes
närvarande helige anden, tröstaren och hugsvalaren,
har likaledes en motbild i Julianus’ religionssystem,
nämligen i läkedomens gud, Asklepios, som utvecklar
människosjälen och botar de lidanden, som uppstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
