Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kapitolinska muséet finns en sal, särskildt
ägnad åt porträttbyster af cesarerna och dessa bilda
där en visserligen med kännbara luckor behäftad
serie af bilder från Augustus’ dagar ända in i fjärde
århundradet. Vid en öfverblick af denna serie är
det, synes det mig, knappt möjligt att undgå
intrycket af en genom tiderna fortgående försämring af
den manliga typen hvad hufvudskålsformens linier
och anletsdragen vidkommer.
Kejsarne af det Juliska huset hafva alla utan
undantag vackra hufvudformer och vackra anletsdrag.
Hos en och annan bland dem kan man känna
motvilja för det psykiska uttrycket i deras drag, såsom
fallet är med Tiberius och Caligula, men att deras
ansikten äro i rent fysiskt afseende vackra och att
de göra intryck af att hafva tillhört en släkt, som
genom många generationer förfinats är oemotsägligt.
Det samma, om än icke i så hög mån, kan sägas
om de på Julierna närmast följande kejsarne. Hos
själfve Vitellius framträder ofvanför den dubbla
väldiga isterhakan och ur de massor af fett, som
lukul-liska middagar aflagrat på hans kinder, anletsdrag,
som i ungdomen måste hafva varit finbildade och
som ännu, trots den epikureiska förslappningen,
vittna både om intelligens och om ett återstående mått
af kraft. Det flaviska kejsarhuset har i sina två
första medlemmar något tilltalande i själfva
uttrycket; men det aristokratiskt fina hos Julierna
finns där icke; det är ersatt af något mer råhugget,
som likväl för ingen del kan kallas fult.
Följer så raden af den romerska kejsartidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
