Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guldålders regenter: Nerva, Trajanus Hadrianus och
Antoninerna. öfver några af dem hvilar ännu en
glans af den klassiska typens skönhet, men med
något vemodigt, något af höstafton i sig, och skönheten
ligger måhända ej så mycket i de fysiska dragen,
ehuru de äro tadelfria, som i det andliga uttrycket,
hvilket framför allt i vissa byster af Antoninus Pius
stegrar sig till någonting nästan Kristuslikt.
Dit intills — ända från Augustus och till
Com-modus — kan man icke påpeka ett enda ansikte,
som icke vittnar om att dess ägare tillhört en
väl-bildad människoras, icke ett enda ansikte, som med
skäl kunde kallas fult. Till och med de båda
gubbansiktena, Galbas och Nervas, det ena en skarp och
hård soldatfysionomi, det andra en urban
senators-typ, äro icke blott starkt karakteristiska och äkta
romerska; de tala också, åtminstone Nervas, om en
förgången ynglingafägring. Men efter Antoninerna
inträder ett uppenbart nedgående, hvad den fysiska
typen vidkommer, likväl naturligtvis icke ett så jämnt
och konsekvent sjunkande, att icke en eller annan
både vacker och kraftig romare än en gång kan möta
oss i serien.
Det första afgjordt fula ansiktet vi påträffa där,
är Didius Julianus, han som för en kolossal
penningsumma köpte af gardessoldaterna den kejserliga
purpurn, för att kort därefter falla under deras svärd.
Han var i intet afseende, ej ens hvad hans yttre
beträffar, en prydnad för tronen; om icke hans
porträttbyst talar osant, så var det stora skägg han bar
det enda som en man af vanligt utseende kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
