Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan processionen tre gånger tågat kring
Neop-tolemus’ monument, förrättades offren. Det tillkom
den thessaliska ynglingatruppens förare, Theagenes,
att tända veden på offeraltaret med en fackla, räckt
honom af Artemisprästinnan Chariklea. Ditintills
hade denne yngling och denna ungmö aldrig sett
hvarandra, visste väl icke om hvarandras tillvaro
och skulle ej heller, om de hört hvarandra omtalas,
önskat att mötas, ty Chariklea afskydde blotta
tanken på kärlek till en man och hade ämnat lefva
ogift, och Theagenes å sin sida trifdes blott bland
ynglingar och kände endast obehag i kvinnors
närvaro. Men nu, när Chariklea räckte facklan till
Theagenes, och deras själar, bestämda för hvarandra,
möttes i deras ögonkast, stodo de plötsligt stilla,
likasom gripna af vemod. Tvekande räckte flickan
facklan till ynglingen, tvekande mottog han den. En
hemlighet uppenbarade sig för dem: att de förut,
likasom i en annan tillvarelseform, hade sett och
varit väl bekanta med hvarandra. Det var ett
igen-känningsmöte; de förnummo det och logo, men lätt
och förstulet, och på leendet följde i bådas
anletsdrag en plötslig rodnad, som af blygsel, och en
plötslig blekhet.
På detta sätt redogöres för det första mötet
mellan Theagenes och Chariklea, och skildringen har
gifvit uppslag till hundratals varianter i alla
europeiska länders romanlitteratur. Kunde vi utplåna
minnet af alla dessa imitationer och föreställa oss
intrycket af en sådan målning i hela dess
ursprunglighet och originalitet, så skulle vi också kunna förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
