Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den beundran, som denna och liknande scener i
He-liodorus’ roman väckte hos femtonhundratalets
européer, när boken öfversattes till deras olika språk.
Med en psykologisk finhet, som förtjänar det största
erkännande och i sitt slag knappast öfverträffats, har
Heliodorus också beskrifvit Charikleas själstillstånd
efter mötet och den strid hon utkämpar mot den i
hennes hjärta tända elden, den blygsel, det vemod
och på samma gång den kvalfulla lycka hon känner,
när hon förnimmer, att hon är besegrad af sin
kärlek. Så rent och idealt nu förhållandet mellan henne
och Theagenes gestaltar sig och fortfar att vara
genom hela boken, har den biskoplige romanförfattaren
dock haft klart för sina ögon, att det är lekamliga
varelser med mänskliga instinkter och mänsklig
svaghet han har att teckna. Men de frestelsens
ögonblick, för hvilkas skildring han fördenskull ej vill gå
ur vägen, framställas af honom med en
grannlagen-het, som just emedan den är af äkta sedlig art,
aktar sig för att dölja något under genomskinliga slöjor.
Han talar rättframt, mest rättframt tillochmed i
dessa ömtåliga punkter; men han gör det med en
sådan enkelhet och sannfärdighet, med en så
ohycklad naivitet och med en sådan kyskhet i teckning
och färgläggning, att han förvandlar hvad som kunde
vara stötestenar på vägen till jämnade ställen, som
man öfverskrider, utan att ett dammkorn fäster sig
vid vandrarens fot.
Heliodorus’ verk tillhör tiden för den sista
hårdaste kampen i människornas själar och i det
politiska lifvet mellan hedendom och kristendom. Midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
