Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionsvärldens gräns, är nu, sade desse gnostiker,
detsamma som Plato kallar hylå, materien. Den i sig
själf liflösa materien bar inga drifter, emedan allt
lif är henne ursprungligen främmande, och den gör
af sig själf intet angrepp på det gudomliga. Men där
den yttersta och svagaste emanationskretsen berör
materien, där blandas denna med det lefvande och
får det lif den saknade; de svagaste, längst från
urkällan varande väsendena likasom drogos in i kaos,
och härigenom uppstod grunden till en ny värld,
och det bildade sig en skapelse utanför
emanations-världen. Materiens kaotiska princip fick lif. I och
med detsamma uppstod en lefvande motsats till det
gudomliga, en blind, ogudlig naturkraft, som gör
motstånd mot bildningsprincipen i Gud och hans rena
emanationer. Verksam och formdanande i materien
ger denna ogudliga naturkraft upphof åt onda andar
och åt de människor, hos hvilka de blinda begären
härska. — Så föreställde sig de gnostici, som stodo
västerlandets filosofi närmast, den materiella världens
och det ondas uppkomst.
De gnostici åter, som stodo närmare
Zoroaster-läran och den orientaliska teosofien, förläde utanför
emanationskretsarnes gräns ett verksamt mörkrets
och ondskans rike, som genom sina angrepp på
ljusriket åstadkommo den blandning af ljus och
mörker, af godt och ,ondt, som sinnevärlden företer.
En tredje gnostisk riktning förefinnes hos de s. k.
Johanneslärjungarne, hvilken åtskillige forskare ansett
verkligen härstamma från lärjungar af Johannes
dö-paren. Äfven hos dem uppträder ett eget mörkrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
