Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antonius förberedde sig först i närheten af sitt
hem till anakoret, lefde sedan i ett grifthvalf och
därefter i ett öfvergifvet kastell, där ormar krälade
i mängd. Men de fromme och de nyfikne lämnade
honom där ingen ro, och han flydde då ut i öknen.
Där lefde han länge, men nödgades än en gång fly
och då djupare in i öknen, där han fann den
omtalade oasen och slöt sig till den där boende Paulus.
Fullständigt lugn fann han dock ingenstädes, ty han
förde sin fantasi och sinnenas lockelser med sig äfven
dit; öknen har sina fasor och sina hägringar, och
de, som vistas där, äro mer än andra hemfallna åt
visioner. Eremiterna trodde på dessa visioners
verklighet och ansågo sig hemsökta af hälvetets
härskaror, hvilka redan sedan äldre tider ansågos hafva
sina älsklingstillhåll i ödemarkerna. Än visade de
sig för Antonius i gestalterna af hväsande ormar och
skorpioner eller af rytande och tjutande lejon, tjurar,
vargar, leoparder och björnar, än i människoskepnad,
larmande och dansande. Sådana syner hade
Antonius redan då han dvaldes i det omtalade
grifthvalf vet; han såg dess väggar öppna sig och insläppa
demonskarorna. På sin färd genom öknen till
eremiten Paulus såg Antonius en satyr, som visade
honom vägen till denne och bad honom om hans
förböner till Gud. Det är kyrkofadern Hieronymus,
som omtalar detta och är öfvertygad om sanningen
af hvad han förtäljer. Satyren var, försäkrar han,
sådan som den grekiska konsten plägat framställa
dylika väsen, försedd med bockfötter och horn och
kroknäsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
