Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sin första tillflyktsort i öknen fick Antonius ej
vara länge ensam. Ryktet om hans ökenlif bade
hunnit till städerna och flög vida öfver den
romerska världen. Samtidigt härmed förkunnades från
städernas predikostolar eremitlifvets företräden af
entusiastiska talare, som, upprörde af den anblick
städerna erbjödo af en ursinnig lyx vid sidan af djupt
elände, af laster, som ohöljdt framträdde, af
världsligt sinnelag, bemantladt i kyrklig skrud, hade icke
eldiga ord nog att prisa öknens heliga tystnad och
ensamhet, och den sällhet och den själsfrid, som
försakelsens lif där medföra. Många togo då
vandrings-stafven, för att uppsöka Antonius och dela hans
lefnadssätt. Stora skaror af sjuklingar och andra
hjälpbehöfvande draga efter i öfvertygelse, att den
helige mannen skall kunna bota dem. Antonius
måste försöka; han gör det medels bönen och han
blir undergörare. Gremitkandidaterna, som samlats
dit, kan han då icke tillbakavisa; han behöfver dem
som hjälpare i sin läkareverksamhet, de bygga celler
i hans närhet, han måste erkänna dem som lärjungar
och blir halft motvilligt deras förman och härskare
under namnet »fader».
Så lefver han genom flere årtionden, men flyr
år 310 djupare in i öknen, men äfven där finna
honom bröderna. Två af dem måste han tillåta att
bo i hans närhet, och nu börjar omigen vallfärderna
till hans eremitage. Rättrogne och kättare, romerske
ämbetsmän och hedniske präster, sjuka och friska
kommo i skaror. Affärsspekulationen var lika
på-passlig då som nu och skydde lika litet då som nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
