Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de växte med oerhörd fart. En munkkoloni vid
sjön Moeris räknade redan omkring år 370 10,000
medlemmar. Andra ungefär lika folkrika uppstodo i
nitriska öknen och utanför Alexandria. Själfva
moderkolonien hade snart vuxit till 50,000 medlemmar.
Smärre spridda kolonier voro strödda öfver landet.
Snart upphörde också ökenlifvet att vara det
oefter-gifliga villkoret för anakoretlif; i städerna anlades
likasom andliga kaserner, befolkade med munkar,
för hvilka eremitlifvet numera inskränkte sig därtill,
att enhvar hade i kasernen sin cell, där han kunde
finna ensamheten. Kasernerna afsågo att vara
stödjepunkter för de kristne, som i de ofta förekommande
blodiga sammanstötningarna mellan dem och
hed-ningarne kunde i munkarne påräkna en kärntrupp
af fanatiske stridsmän. Nunnekloster uppkommo
äfven. Ett sådant, stiftadt af Pachomius’ syster,
räknade 400 medlemmar.
Regeln, som Pachomius gaf dessa härskaror, var
en nödvändighet, men ledde på samma gång till
något mekaniskt och osant. Askesen, som ditintills
varit en följd af personlig entusiasm, blef genom
klosterregeln till en yttre lag, som påbjöd samma
asketiska öfningar för tusentals människor af olika
skaplynne. Ett vackert drag, som ännu hänvisar till
den källa, hvarur eremitlifvet fick sitt renaste tillflöde,
var, att Pachomius ålade munkarne att arbeta.
Klostren skulle lefva af sin egen arbetsflit och icke falla
de redan genom skattebördor nedtyngde fromme till
ytterligare last. Kroppsarbete, bön, gudstjänst och
späkning skulle upptaga munkarnes hela lefnadslid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
