Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niska i Chalcedon, sammanträdde. Å detta blef
Dioskurus afsatt och den af romerske biskopen
förfäktade läran gillad, att Kristus är en person i två
naturer, som äro oupplösligt och oskiljaktigt, men
likväl utan sammanblandning eller förvandling
förenade med hvarandra.
I lärostriderna följde således lyckan det
romerska patriarkatets fana. Det alexandrinska, som täflat
med det konstantinopolitanska och romerska, var
efter sistnämda nederlag för alltid slaget, men böjde
sig likväl icke under segervinnames beslut. Efter
åtskilliga af kejsarne gjorda misslyckade
förliknings-försök skilde sig det alexandrinska patriarkatet från
den grekisk-romerska kyrkan och bildade jämte andra
delar af den kristna östern en kyrka för sig själf.
Till de politiska och kulturhistoriska följderna häraf
skall jag längre fram komma, här endast
anmärkande, att bemödandena att utbilda religionsläran
till ett allomfattande dogmatiskt-metafysiskt system
och på samma gång att göra detta metafysiska
system allmänt och utan gensägelse gällande medförde
de följder, som voro att vänta: kyrklig splittring i
stället för kyrklig enhet, samt en häpnadsvärd
för-vildning i sinnena. En sådan förvildning måste
uppkomma, när gemenskapen med Kristus, försoningen
och det eviga lifvets undfående genom honom
bun-dos vid det villkor, att man skulle antaga och tro
metafysiska satser, som med lifvet i Kristus och hans
efterföljelse hade intet skönjbart sammanhang.
Splittringen inom den österländska kyrkan bidrog i sin
ordning till att kristendomens moderland cch stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
