Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en lektor i latin i våra dagar och skulle
kasseras, om det förekomme i en skolgosses kria.
Gregorius kände och erkände också sina brister
i detta afseende. Han påpekar själf i företalet till
sin skrift »Om martyrernas ära» att han förväxlar
ordens kön, sätter falska kasus, begagnar
preposi-tionerna oriktigt och öfver hufvud saknar nödig
grammatisk bildning. Och företalet till sin frankiska
historia börjar han med följande för hela hans tid
kännetecknande ord: »Enär de sköna vetenskapernas
odling försummas i Galliens städer, ja har råkat i
fullständigt förfall, så har ingen lärd man
framkommit, som varit språket så mäktig, att han vare sig
i vers eller prosa kunnat skildra hvad som tilldragit
sig ibland oss. Och likväl har mycket händt: godt
och ondt. Ofta och af många är denna brist
beklagad; ofta ha de orden förnummits: ’ve öfver våra
dagar, då vetenskaperna gått under, och i hela folket
ingen finnes, som mäktar till eftervärldens kunskap
bringa hvad i dessa tider sker’.» Först sedan
Gregorius länge hört denna klagan, fick han mod att
skrifva sin historia, enär det syntes honom vara
bättre att i ett konstlöst, ja felaktigt språk låta
eftervärlden veta, hvad de rättfärdige och de gudlöse i
dessa tider föröfvat än att dessa tilldragelser skulle
öfverlämnas åt evig förgätenhet.
Eftervärlden är Gregorius tack skyldig för detta
beslut. Utan honom skulle vi i själfva verket veta
nästan intet om den merovingiska periodens första
århundrade, hvilken såsom ett öfvergångsskede
mellan den antika bildningen och den rena medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
