Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig na med den gudomliga höghetens gloria och
kräfde obetingadt motsägelselöst erkännande. I detta
afseende var den förvandling, som genom
kristendomen timat och som gjorde den gudomliga
uppenbarelsen i stället för den mänskliga
tankeverksamheten till all sannings, all verklig kunskaps nyckel,
— var denna förvandling en omätlig, en
ouppskatt-lig välsignelse för människosläktet.
Men man såg i uppenbarelsen något mer än en
gudomlig undervisning och en gudomlig stadfästelse
af moraliskt-religiösa bud. Uppenbarelsen skulle
också vara källan för all teoretisk kunskap. Hon
hade ju kommit för att ersätta de hvarandra
motsägande filosofiska systemen och göra slut på den
förutsättningslösa forskningens fruktlösa ansträngningar.
Den i det latinska Europa mest läste af
kyrkofäderna, Lactantius, hade redan länge sedan förkunnat
detta. Människoanden, sade han, är alldeles
oförmögen att af sig själf fatta en sanning eller
uppbygga en pålitlig vetenskap. Om den yttre materiella
världen vet människoanden intet utan medels
ögonen, öronen och de andra sinnen, som Gud gifvit
honom till jordisk kunskaps inhämtande; de
öfver-sinnliga sanningarna kan människoanden än mindre
fatta utan genom uppenbarelsen. Från denna
synpunkt kom man snart därhän att göra uppenbarelsen
till allt vetandes källa, till all sannings organon och
kanon och att i henne söka förklaringen äfven på
fenomenen i naturens värld, öppet förklarar
Lactantius, att sedan den gudomliga nåden öppnat oss
denna vetandets källa, så är det onödigt besvär, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
