Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gamla, af Tacitus skildrade germaniska
bruket, enligt hvilket de frie männen väpnade infunno
sig till allmänna ting eller riksdagar, hållna under
öppen himmel, för att med stammens konung och
höfdingar lagstifta, skipa lag och rådgöra om
allmänna ärenden, bibehölls under längre eller kortare
tiderymder af de på romanisk mark som eröfrare
bosatta germaniska folken. Hos lombarderna valdes
konungarne på dessa riksdagar af de frie männen,
när icke desse, såsom till en tid var förhållandet,
föredrogo ett slags statsförbund, hvari hvarje stat
styrdes af en hertig. Gifvet är, att sådana riksdagar
eller ting voro svårare att hålla, när de
tingsberätti-gade voro spridda öfver ett stort område, bebyggdt
jämte dem af ett underkufvadt folk, än när
germanerna bodde tillsammans på egen mark i sina
skogar. När man läser de älsta germaniska lagarne,
allemannernas, bajrarnes, frankernas, finner man, att
i början samlades de frie männen inom hvart distrikt
hvarje vecka och därefter hvarje månad till
gemensamma angelägenheters afgörande. Alla både
kriminella och civila mål mellan de frie männen
behandlades och afgjordes där. Men efter hand höllos dessa
ting med allt längre mellanrum och blefvo så föga
lockande, att man måste hota med böter de frie män,
som icke infunno sig. Emellertid fortforo de i
Gallien ännu i åttonde århundradet, då till regeln tre
ting årligen höllos i hvarje grefskap.
Till de gamla folkförsamlingarnas förfall bidrog
mycket, att så många af de frie männen, då
jorden fördelades mellan dem, föredrogo att vara hird-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
