Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra gången en germanisk hjältesång
uppstämmas. En icke namngifven författare från den tiden,
den s. k. »ravennatiske geografen», talar också om
gotiska filosofer och namngifver tre: Athanarit,
Hil-debald och Markomir.
Men när efter östgotaväldets fall lombarderna
uppträda i Italien, är det uppenbart, att detta
käcka stridsmannafolk icke är goterna vuxet hvad
öppet sinne för konsten vidkommer, och detta
bar sin naturliga förklaring däri, att östgoterna
längre tid hade lefvat i stadgade
samhällsförhållanden, medan longobarderna alltifrån sin stams första
uppträdande i historien fört ett kringflyttande lif.
Under de första årtiondena af deras välde i Italien
led också konsten och öfverhufvud hvad som var
kvar af den gamla kulturen. Emellertid sökte de
snart nog återupplifva hvad de förstört. Det var en
lombardisk drottning, Theodelinda, som på sitt slotts
väggar i Monza lät måla tilldragelser hämtade ur
longobardernas historia, medan vi ännu i dag få
vänta på att våra offentliga byggnader skola pryda
sina väggar med målningar ur fosterlandets eller dess
städers häfder. Det är under longobardernas välde,
som de målningar gjordes, som man än i dag kan
få se i ett underjordiskt kapell till kyrkan San
Na-zario i Verona.
Än mer än goter och lombarder uträttade
naturligtvis påfvedömet på konstens område. Kyrkorna
pryddes med mosaiker, katakomberna med nya
målningar, alla vittnande om konstens förfall, men att
hon ändå öfvades. I frankernas rike var konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
