Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvüdafdelningar eller böcker, som utgjorde den
ursprungliga zoroatriska bibeln, finnes nu blott den
nittonde hufvudafdelningen, den s. k. Vendidad, i
fullständigt behåll. Jämte den existera ännu
fragmenter af fem andra. Denna återstod räddades af
de perser, som undan de muhammedanska
förföljelserna flydde öfver till västra Indien och där
grundade zoroastriska församlingar, som ännu bestå och
hvars medlemmar åtnjuta anseende såväl för sitt
sedliga lif som sin praktiska duglighet. Pä
sextonhundratalet gjorde engelsmännen bekantskap med desse
indiske perser — parsis, såsom de kallas — och erforo,
att deras präster bevarade heliga böcker, som skulle
härstamma från den älsta forntid. Åtskilliga sådana
manuskript inköptes och fördes öfver till England,
där de förvarades som kuriositeter. Läsa och
begripa dem kunde ingen, och vetenskapen hade länge
intet gagn af dem.
Den förste, för hvilken parsiernas skrifter blefvo
till något annat än en bok med sju insegel, var den
ryktbare fransmannen Anquetil Duperron. Han hade
tillfälligtvis öfverkommit några med Avesta-bokstäfver
skrifna blad, hvilka cirkulerade bland några lärde i
Paris som en kuriositet, och han greps då
oemotståndligt af begäret att lära sig läsa och förstå denna skrift,
för att ändtligen kunna öppna Zend-Avestas, den
forn-persiska bibelns, hemligheter för den europeiska
vetenskapen. För detta ändamål beslöt han att resa till de
persiska församlingarna i Indien och där göra sig till
lärjunge af de parsiske prästerna och icke upphöra med
sin skolgång hos desse förr än han inhämtat tillräckligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>