Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andliga luktorgan, och han bör känna vedervilja för
sig själf. Denna känsla af personlig ära, af psykisk
renlighet, var i gamla tider mycket stark hos
beduinaraben och är icke utslocknad ännu, och den ger
sig tillkänna i många arabiska dikter och ordspråk.
»Jag värnar min ära», heter det i en sådan dikt,
»och besmutsar den icke. Hvartill tjänar guldet, om
äran är förlorad? Förloradt kan guldet
tillrättaskaf-fas eller återförvärfvas; men smutsad ära blir aldrig
ren.» På hederskänslans grundval uppbyggde sig
ock den obegränsade gästvänlighet, som utmärkte
beduin-araben, och som kom fiende såväl som vän
tillgodo. Anlände en fiende till arabens tält och
ställde sig under hans beskydd, så bjöd arabens ära
att beskydda honom, om än till priset af sitt eget
lif. Vackert och rörande är, att som gäster, sända
af Allah till araben och fördenskull ställda under
hans beskydd, räknades äfven hans husdjur, hvarför
också en mild behandling af dem var en af
arabernas dygder. Hederskänslan kräfver vidare, att alla
araber skulle betraktas som jämlikar. Här
sammansmälte den demokratiska känslan på egendomligt sätt
med den aristokratiska, som äfven var starkt
utbildad hos araben. Han satte högt värde på att
tillhöra en gammal ärad och mäktig släkt och hafva
ett långt stamträd, och de gamla släkterna åtnjöto
endast som sådana ett visst anseende; men den
betraktades ej som en verklig aristokrat, hvilken ej
visade samma aktning för andras, äfven sina
underordnades ära som för sin egen och ej ådagalade
detta i sitt uppförande mot omgifningen. Den verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
