Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt förnäme borde vara alltför finkänslig för att visa
vare sig öfvermod eller kränkande nedlåtenhet. I
den första tiden efter det arabiska storväldets och
det arabiska kalifatets grundläggning iakttogo också
de arabiske hofmännen gent emot sin härskare en
hållning, som var frivilligt vördnadsfull, men allt
annat än krypande, och kräfde af härskaren
aktningens gärd i utbyte. Krypare af gemenaste slag
fingo däremot kaliferna, så många som de önskade,
i de byzantiner, som hade blifvit deras undersåtar
och fått platser vid deras hof.
Tapperhet, dristigt mod gällde som egenskaper,
nödvändigt förbundna med äran, hvarför araberna
också föredrogo att, såsom en af deras skalder
uttryckte sig, hellre dö i tumlet af lansar och hästar
än dö på sotsängen. Märkvärdiga öfverensstämmelser
förete sig i denna punkt och i många andra mellan
araben och den skandinaviske nordbon, ehuru den
förre var af semitiskt blod och fostrats under söderns
sol, medan den senare hade ariskt blod i sina ådror
och uppväxt i ett kallt luftstreck.
En af arabens plikter, af honom erkänd som
helig, var det s. k. granneskyddet. Plikten innebar,
att enhvar, som icke ville smutsa sin ära, skulle
under alla omständigheter, som kräfde det, lämna
skydd och hjälp åt innevånarne i tältet närmast hans
eget. Ur detta begrepp, grannebeskyddet, framväxte
ett annat, mer omfattande och som kan kallas
begreppet skyddsförhållande. Skyddsförhållandet
utsträcktes till enhvar, som bad därom. Det var en
skyldighet att af alla krafter, ja med uppoffring af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
