Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ärlighet, sanningskärlek och hofsamhet. Abu Bekr
öfvertalade tio af sina umgängesvänner att besöka
Muhammed och lyssna till hans läror. De kommo
tveksamt och lyssnade tveksamt, men slutade med att
troende upprepa den nya lärans fundamentalsats: »det
finns blott en Gud, och Muhammed är hans sändebud».
Tre år hade förflutit, innan den nya
församlingen bestod af flere än dessa fjorton personer.
Hon ansågs ännu ofarlig och fick vara i fred. På
det fjärde året inbjöd Muhammed 40 af sina
närmare släktingar till en måltid. Bland dem var den
unge Alis fader Abu Talib. Muhammed höll då
ett tal, hvari han uppmanade dem att lyssna till
den nya uppenbarelsen och ansluta sig till honom
för att med honom bära den börda Gud lagt på
hans skuldror och emottaga de välgärningar, som
därmed vore förknippade. Talet besvarades med en
tystnad, som var förvåningens eller tviflets.
Tystnaden bröts af den unge Ali, som med hänförelse
bekände sin tro. Därefter yttrade sig Alis fader,
Abu Talib, och uppmanade Muhammed afstå från
en uppgift, som han ansåg dåraktig. Muhammed
svarade, att ingen makt i världen skulle kunna förmå
honom lämna sin utstakade bana. Gästerna bröto
upp, utan att ha låtit omvända sig; men den mäktige
chefen Abu Talib lofvade dock att i mån af sina
krafter beskydda honom och var länge och förblef
hans trofasta stöd. Förlitande sig på detta började
nu Muhammed predika offentligt. Han uppträdde
vid Kaaba, talade till folket och förrättade där
offentligen sin andakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
