Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abu Talibs hållning var härvid lika egendomlig
som för hans karakter hedrande. Han uppträdde
som motpredikant, emedan han icke trodde på
Muhammeds mission, och han tröttnade ej att utropa:
»Medborgare och pilgrimerI lyssnen icke till
frestaren 1 Hören icke på hans ogudaktiga nya läror 1
Stån fast i eder dyrkan af våra gudar!» Men på
samma gång höll han sin skyddande hand öfver
Muhammed gentemot befolkningen, som med fientliga
känslor hörde honom förneka deras gudar och
fördöma dessas dyrkan.
De förnäma släkterna trodde sig i den nya
läran hotade till sina privilegier och inkomster af
pilgrimsfärderna och sökte dels medels
underhandlingar, dels med våld att tysta Muhammed.
Underhandlingarna lyckades icke. En af underhandlarne
blef själf omvänd och knäböjde med Muhammed,
innan han lämnade honom. Den fientliga
sinnesstämningen hos befolkningen och särskildt hos den
mäktiga stammen Koreisch växte så, att
Muhammed, fruktande för sina anhängares lif, uppmanade
dem att fly till Abyssinien och söka tillflykt hos
den kristne konungen därstädes. Själf drog han
sig också tillbaka till än det ena, än det andra
stället i öknen. Meckanerna skickade en ambassad till
den abyssiniske konungen och bad honom utvisa
flyktingarne ur sitt land. Men detta vägrade han,
sedan han låtit kalla flyktingarne inför sig och frågat
dem hvad de tänkte om Jesus. Då de härtill
sanningsenligt svarade, att Muhammed lärt dem vörda
Jesus som Guds sändebud till människorna, gaf sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
