Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger sin vilja tillkänna genom profeten. Och då nu
denne tillika blifvit erkänd som samhällets högste
domare och höfding öfver dess stridskrafter, så hade
i själfva verket både den andliga och den världsliga
makten samlats i Muhammeds händer.
Men jämte de stora framtidsdigra frågorna fanns
också en fråga för dagen, huru flyktingarne från
Mecka skulle få sitt bröd. De fleste bland dem
be-funno sig i yttersta fattigdom, voro nästan utan
kläder, sofvo under den nyuppförda moskéens
takut-språng och hade ingen annan föda än Muhammed
kunde förskaffa dem. För araber, hvilka betraktade
som sin rätt att föra krig, låg under sådana
omständigheter intet närmare till hands än att förskaffa sig
brödet med lansens och svärdets tillhjälp. Och enär
de voro af stammen Koreisch fördrifne från Mecka,
så låg ej heller något närmare till hands än att
betrakta denna stam som fientlig och söka plundra
dess karavaner. Medina låg lämpligt till för sådana
försök. Så uppstod striden mellan Medina och Mecka.
År 623 gjorde islamiterna, profetens anhängare, jakt
på åtskilliga karavaner, men utan framgång. Följande
år upprepades försöken, och det kom mellan
mecka-ner och medinater till en strid, kallad slaget vid
Bedr, hvilken strid var i sig själf knappt annat än
en obetydlig skärmytsling, men som bade sådana
följder och blifvit så omtalad och besjungen, att den
förtjänar en skildring, som äfven i kulturhistoriskt
afseende har sitt intresse.
Mecka, den ansenliga handelsstaden, underhöll
förbindelser å ena sidan med Persien och Indien, å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
