Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biska stridskrafterna. Hoflifvet därstädes var
emellertid af enklaste slag.
Man har flere skildringar af Muhammeds
personlighet, som äro eller föregifvas vara författade af
personer i hans närmaste omgifning. Han var en
man af medellängd och lätt i sina rörelser. Alla
skildringar försäkra att han var den skönaste
mannen i Arabien. Då han med afkastade kläder
arbetade på de i förra föreläsningen omtalade skansarne
utanför Medina, såg man, att han hade den hvitaste
hudfärg, som om han varit en nordbo, hans långa
tjocka hår betäckte hans rygg, och hans växt var
den vackraste man kunde föreställa sig. Det är
hans unge frände och vän, Ali, som skildrar honom
sådan, och han tillägger, att man i Muhammeds
närhet kände sig så väl, att det var svårt att aflägsna
sig ifrån honom. Vanligen buro hans anletsdrag
prägeln af godhet och vänlighet, och, när han
talade, fingo de ett extatiskt uttryck. Stundom svällde
dock ådrorna i hans panna, och vid sådana tillfällen
var han icke mer den blide och öfverseende man,
som han annars var. Det var hans glädje att hjälpa
och beskydda. Hans lynne var i grunden gladlynt
och sangviniskt. Han tyckte icke om att bli
uppassad. Om Slafven ville påtaga honom hans sandaler,
tog ban dem från honom och påtog dem själf. Märkte
han, att en tjänare hade brådt om och han själf för
tillfället var sysslolös, skickade han tjänaren bort
och gjorde arbetet själf. Det roade honom att själf
putsa och laga sina kläder. Till slut bade han inga
slafvar, utan blott frivillige tjänare, emedan han gif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
