Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppställd som en religiös plikt. Det heter där:
»förrätten edra böner och betalen fattigtaxan!» Denna
drabbade endast de rike och mer välmående.
Kali-fernas förordningar upprepa och inskärpa, att denna
pålaga är af helig art. Abu Bekr fastställde noga,
huru och i hvilken proportion till förmögenheten
den skulle utbetalas. Man finner, att han var
angelägen om att fattigtaxan icke skulle utkräfvas af
andra än af dem, som hade en god ekonomisk
ställning, men för desse var afgiften ganska dryg. Det
var emellertid icke ovanligt, att de, som voro
befriade från fattigskatten på grund af små
inkomster, frivilligt erlade en sådan. Fattigtaxan fick
delvis användas äfven till att utrusta medellösa
arabiska ynglingar med hvad som erfordrades för
krigstjänsten.
De skatter, som de underkufvade folken hade
att betala, voro personskatten och grundskatten, som
häftade vid jorden ocb dess alster. Dessa skatters
storlek växlade under olika tider. Under den
patri-arkaliska tiden var man angelägen om att icke göra
den tryckande. De underkufvade och icke-troende
skulle af det sätt, hvarpå de behandlades, inse, att
profetens anhängare väl betänkte, att Gud är alla
människors, äfven de icke-troendes Gud, och de
troende borde fördenskull behandla de andra med den
rättvisa och billighet, som Gud hos människan älskar.
Efter den patriarkaliska tidens slut blef förhållandet
ofta förändradt till det sämre, och de nuvarande
muhammedanska staternas skattesystem höra, till
följd af bristande kontroll, till de sämsta i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
