Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstantinopel skulle kunna hålla sig eller icke.
Därpå syntes det kristna Europas räddning bero.
Äfven araberna togo för gifvet, att Konstantinopel
var Europas nyckel, och att de med den i sina
händer skulle utan stora svårigheter varda herrar öfver
allt det andra. De rustade sig fördenskull med all
makt att angripa denna stad.
Dessförinnan hade, som nämdt, ön Rhodus
blifvit intagen af araberna, och mången torde hafva
uppfattat det som ett elakt omen för kristenheten,
att den ryktbare kolossen, som befunnit sig i nära
tusen år vid inloppet till dess hamn och
tjänstgjort som fyrbåk, då försvann för alltid. Kolossen
räknades, som vi alla veta, till världens sju
underverk, den föreställde ursprungligen solguden och
var den största staty den grekisk-romerska världen
sett. Modellerad och gjuten af en grekisk konstnär,
Chares, uppställdes den omkring år 284 före Kristus.
Dess höjd var ungefär 70 alnar, och den skall hafva
kostat flere millioner kronor. En jordbäfning
kullkastade honom, och på Plinius’ tid och ännu långt
därefter hade man icke upprest honom på nytt.
Hans fingrar, berättar Plinius, voro större än de
flesta statyer, och få voro i stånd att omfamna hans
tumme. När han återupprestes vet man icke;
förmodligen skedde det genom någon af de konstälskande
romerske kejsarne; men säkert är, att denna staty
fick, likasom andra solstatyer, under den kristna
tiden ett annat namn; kanhända uppkallades han,
likasom solstatyen i Byzans, med kejsar Konstantins
namn. Araberna, som i kolossen sågo hvad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
