Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så kom han - också till riksdagen, som årligen hölls
för landets bästa, och på det viset återvände han
också till sin gård».
Med afseende på denna skildring af de siste
merovingiske konungarnes skenvälde och jämmerliga
belägenhet, må anmärkas, att det ifrågavarande bruket
att fara i en vagn, dragen af oxar, för ingen del
af-såg att innebära något skymfiigt eller var uppfunnet
af rikshofmästaren för att nedsätta
konungavärdig-heten i folkets ögon. Bruket var urgammalt och
betraktades som ett kungligt privilegium, som
begagnades endast vid de af Einhard anförda tillfällena.
Annars visade sig de merovingiske konungarne vid
längre utflykter, likasom de karolingiske, till häst och
i krigisk skrud.
Einhard meddelar därefter, att
rikshofmästare-ämbetet hade länge gått likasom i arf inom den släkt,
som Karl tillhörde. Han redogör i korthet för Karls
fader Pippins och farfader Karl Martels historia, samt
meddelar, att Pippins broder Karloman af okända
grunder, sannolikt af längtan till ett stilla
kontempla-tivt lif afsade sig det ämbete, som han gemensamt
med Pippin och i bästa endräkt med honom förvaltat,
samt blef munk och fann det lugn han önskat på
berget Sorakte norr om Rom, där han uppbyggde ett
kloster. Men när hans vistelseort därstädes blef för
frankerna bekant, kommo så många frankiske
pilgrimer dit och störde honom med sina besök, att han
måste lämna sin tillflyktsort och uppsöka en annan,
hvilken han också fann i det berömda klostret Monte
Cassino i det samnitiska landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
