Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fördenskull med de kyrkliga myndigheterna;
innan han afgjorde något i politik, sammankallade
han riksdagen, och var frågan om förändringar i
folkmassans rättigheter gentemot förvaltning och
domstolsväsende, rådfrågade han den befolkning, som
frågan gällde, och som ännu alltid hade sin
rättighet kvar att sammanträda å det lokala tinget, för
att där deltaga i kommunala och juridiska ärenden.
Folket hade ännu på Karls tid en verklig betydelse
som samhällsmakt, åtminstone i de rent germaniska
delarne af hans stora rike; först i det fulländade
feodalsystemet vardt denna betydelse tillintetgjord. Och
denna folkmakt lät sig ännu förlika med den stora
makt som tillkom konungen-kejsaren som högste
lagstiftare, domare och fältherre och som religionens
och sedernas väktare.
Landets förvaltning hvilade på den gamla
gref-skapsförfattningen. Grefvarne motsvarade ungefär
de nordiske jarlarne; de voro kejsarens
landskaps-ståthållare och regerade i hans namn och å hans
vägnar. Deras viktigaste ärende var att besörja
rättsskipningen. Ännu, såsom i den äldre germaniska
tiden, samlade sig häradernas, »die Hundertschaften’s»,
befolkning till ting, med centeniéren eller
häradsföre-ståndaren som ordningsman. Alla frie män hade
rättighet att infinna sig å tinget. Sådana ting höllos
ofta, kanske alltför ofta, för att ej af många kännas
som en börda, nämligen hvar fjortonde dag.
Rättegångar och domstolsförhandlingar betraktades som
en offentlig, hela folket vidkommande angelägenhet.
Också höllos de icke inom lås och bom och trånga
Kulturhistoriska föreläsningar. IV» 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
