Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas samlande för kunskapen om germanernas
forntid. Kejsar Ludvig var mer begränsad och
intresserade sig väsentligen för de studier, som voro ägnade
att främja teologiskt vetande. Karl den store hade
låtit samla och uppteckna de gamla germaniska
sångerna och ålagt Ludvig att lära dem. När Ludvig
blifvit sin egen herre, ville han icke upprepa eller
höra ett ord mer af dessa sånger, emedan de buro
hednisk prägel och vittnade om hedniska
föreställningar, och måhända gick redan under hans regering,
till obeskriQig skada för vetenskapen, den af Karl
anordnade samlingen förlorad. Men i öfrigt var han
såsom kulturfrämjare sin faders värdige son, och
det gäller för öfrigt om flere af desse karolinger,
att de voro bland de mest bildade männen i sitt
stora rike.
Ludvig tänkte vid sina litterära sträfvanden ej
endast på det lärda ståndets, det vill den tiden säga,
prästerskapets, och de lärda skolornas bästa, utan
äfven på folkets, ej endast på den latinska lärdomen,
utan ock på en germanisk litteratur. En frukt af
denna hans omtänksamhet är den ryktbara dikten
Heliand, som i en af de af hedniske skalder begagnade
versformerna berättar den evangeliska historien på
gammalsaksisk munart. I ett företal till denna dikt
säges det uttryckligen, att kejsaren lät ombesörja
densamma, på det att hela det folk, som lefver
under hans spira och talar tyskt språk, må kunna läsa
och höra hvad evangelierna berättar om Jesus
Kristus och hans gärningar. Det är betecknande, att
kejsaren, då han önskade detta, föredrog en berät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
