Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telse i versform framför en i obunden stil, som
kunnat närmare smyga sig efter evangeliernas
ordalag. Orsaken var den, att germanerna från bedna
dagar voro, med afseende på episka berättelser,
likasom med afseende på lärodikter, vana vid den
poetiska formen och vid ingen annan. Deras kultur, så
att säga, sammanfattades i deras poesi.
Hvad Heliands författare hette vet man icke.
Men hans verk vittnar, att han var en ovanlig man,
en verklig skald, i hvilken något af den gamla
hedniska poesiens storslagenhet och kraft ännu lefde
kvar. I detta afseende står Heliand icke ovärdigt vid
sidan af angelsaksaren Csedmons storartade kristna
dikter, i hvilka ett än mäktigare genljud af den
germaniska hedendomens väldiga skaldekraft tonar
oss till möte. Men Heliands författare var på samma
gång en lärd man, hvilket ökar det märkvärdiga i
saken, ty tidens latinska lärdom hade en bedröflig
förmåga att förtorka poesien och aflägsna dess
inne-hafvare från folket och folkspråket och förkväfva
medfödd originalitet.
Heliands författare har, såsom längesedan blifvit
ådagalagdt, begagnat sig af en Tatianus tillskrifven
evangelieharmoni, som år 550 öfversattes till latinska
språket af biskop Victor af Capua. Men Heliand är
långt ifrån att vara en blott öfversättning till
gam-malsaksiska munarten af detta latinska verk.
Heliand står i poetiskt afseende högt öfver detsamma,
en rent germanisk uppfattning träder där
mångenstädes i dagen; Jesus och hans lärjungar och de
händelser evangelierna förtälja förete sig där i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
