Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till händelserna, som skildras, och emedan poemet
var skrifvet för att läsas af de förnämste deltagarne
i dem, främst kejsar Ludvig själf. Man måste således
antaga, att skildringarna äro i sina väsentliga drag
trogna. Ännu ett drag ur poemet må meddelas,
ehuru det är karakteriserande ej endast för det nionde
århundradet. Bretagnes innevånare hade gjort uppror
mot den kejserliga makten; en frankisk bär utrustades
emot dem, och Ludvig lät till hären utgå den
befallning, att den skulle skona kyrkorna och klostren på
det fientliga området. Ermold anför detta såsom
ytterligare ett bevis på kejsarens fromhet; men så
mild Ludvig till skaplynnet var, kunde det icke ens
falla honom in att uppmana sina frankiske krigare
att visa någon skonsamhet äfven mot den fredliga
befolkningen. Ermold berättar i en ton, som nästan
andas tillfredsställelse därmed, huru frankerna
röf-vade allt, som kom i deras väg och kunde hafva
något värde, och huru de gjorde befolkningen till
slafvar eller nedgjorde den. Ingen kyrka plundrades,
säger han berömmande, men alla andra byggnader
öfverlämnades åt lågorna.
Om författaren, Ermold Nigellus, känner man
nästan intet mer än han själf meddelar om sig i sina
dikter. Om han var af frankiskt eller galloromanskt
blod kan icke med bestämdhet afgöras. Hans namn
Ermold är visserligen germaniskt; men vid denna tid
och redan dess förinnan hade såväl i det roraaniska
Gallien som i Italien de germaniska namnen blifvit
moderna och kommit i bruk, äfven inom rent
romaniska familjer. Ermold var benediktinermunk och blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
