Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan abbot öfver ett stort och .rikt kloster. Hans
lynne synes emellertid hafva föga öfverensstämt med
det lefnadskall han valt. Han tyckte bättre om
hof-lifvet än klosterlifvet och uppehöll sig helst vid
Ludvig den frommes sons, konung Pipins hof och fick i
denne en gynnare och beskyddare. Med honom deltog
han också i kriget mot Bretagne, icke som en hären
åtföljande själasörjare, utan som soldat och anförare
för en afdelning af klostret uppsatta soldater. Det
var under den karolingiska tiden icke ovanligt att
se en munk eller präst i Ermolds ställning uppträda
äfven som krigare och aktiv deltagare i drabbningarna.
Förbjudet var detta visserligen i den kyrkliga lagen,
men ingen brydde sig om förbudet, och de kyrkliga
myndigheterna sågo genom fingrarne med
öfverträdelsen.
Ermolds inflytande på konung Pipin var stort,
och enligt kejsar Ludvigs åsikt var det ej af det goda
slaget. Mellan raderna i Ermolds för öfrigt knaggliga
verser synes mig också sticka fram ett lynne, som
förråder en viss lättfärdighet till och med när han
gifver oss fromma betraktelser af skenbart
allvarligaste slag till godo. Kejsar Ludvig fann det riktigast
att skilja Ermold från Pipin och förvisa honom till
Strassburg, där han ställdes under uppsikt af biskopen
därstädes Bernold. Lifvet vid konung Pipins hof var
af det kanske alltför muntra slaget, och Ermold, i
stället för att lägga behöfliga band på de friheter
man där tog sig, synes snarare hafva fungerat som
konungens främste rolighetsminister. Förvisningen
föreföll honom därför odräglig, ehuru han erkänner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
