Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrkliga system fick genom dem och genom Erigenas
på dem byggda filosofi ett nytt drag i sin karakter,
hvilket det sedan dess aldrig fullständigt förlorat.
Åtskillige af den västerländska medeltidskyrkans
förnämste tänkare, män sådana som Hugo af St Victor,
Albert den store, Thomas af Aquinum, hafva alla
tagit intryck, mer eller mindre djupt, af areopagitens
skrifter och Erigenas. Det nya drag de gifvit
kyrkans karakter är det mystiska.
Areopagitens lära om Guds väsen skiljer sig på
allra starkaste sätt från deras, som trott sig kunna
på dogmens eller tankens väg fullständigt klargöra
detsamma och genom uppräknandet af gudomliga
egenskaper och attributer gifva likasom en analys af
den oändlige. Den högsta och sannaste uppfattning,
hvartill människan kan komma af Gud, är dock en
mänsklig uppfattning af honom, icke Guds
uppfattning af sig själf. Hvarje uttalande, som vi kunna
göra om honom, måste vi på en gång bejaka och
förneka. Vi måste bejaka dem, när vi säga, att Gud
är alltings upphof, alt han är den allsmäktige, den
allgode o. s. v., att han är fader, son och helig ande.
Vi måste föneka dem, om vi därvid besinna, att allt
hvad vi därmed uttalat om Gud, är mänskliga
begrepp, begrepp, som uppstått och bildats i det
begränsade mänskliga förnuftet, som icke kan mäta den
oändlige. Gud har visserligen icke låtit sig vara
utan vittnesbörd för oss; i honom lefva vi, röras och
hafva vår varelse; han är i allt, och i allt finna vi
honom, och likväl återfinna vi honom i intet, sådan
han är i och för sig själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
