Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan jag lämnar åttahundratalets kyrkliga
litteratur och företeelser på dogmbildningens område,
böra tvenne män omtalas, som, hvad deras åsikter
i flere viktiga punkter vidkommer, stodo, så att säga,
utanför sin tid ocb representera en tankeriktning,
som först vid medeltidens slut framträdde med
någon styrka och förberedde reformationen. Desse två
män voro Agobard, ärkebiskop af Lyon, och
Clau-dius, biskop af Turin. Man har skäl att förvånas
öfver att i nionde århundradet höra sådana
lärosatser, som de förkunnade: skäl att förvånas öfver den
insikt de ådagalade och det mod, hvarmed de
framställde dem.
Biskop Claudius, till börden spanjor, ansåg, att
enligt den sanna kristna läran fmnes ingen annan
medlare mellan Gud och människan än Jesus Kristus;
att således dyrkandet och anropandet af helgon och
martyrer och det väsen, som i alla kyrkor och
kloster drefs med undergörande reliker, voro
afvikel-ser från den äkta kristendomen och innebure ett
affall från denna religions rent andliga väsen. I våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
