Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der, återlämnades till byzantinerna och öfverflyttades
till Konstantinopel, där det först till allmänt
beskådande och tillbedjande utställdes i Sofiakyrkan och
därefter förvarades i kejsarpalatset.
Då Konstantinopel ansågs äga ett sådant
Kristus-porträtt, tillkommet på underbart sätt genom honom
själf, ville äfven Rom äga ett sådant, och så
uppstod, dock först efter det tidehvarf jag nu skildrar, den
särdeles vackra legenden om den heliga Veronika,
som, då frälsaren på sin vandring till Golgata
sviktande under korsets börda, räckte honom en duk,
för att aftorka blodsvetten från pannan, och som, då
han återlämnat henne duken, fann hans anlete i
oförgängliga drag aftryckt i densamma. Duken säges
ännu vara förvarad i St Peterskyrkan.
Man trodde sig således äga äkta afbilder af
Jesus, ja sådana som han själf skänkt sina troende,
och äkta afbilder äfven af jungfru Maria och
apost-larne. Ej underligt därför, att kejsar Leo Isaurierns
och hans bildstormande efterträdares alla försök att
undertrycka bildtillbedjandet misslyckades. Fruktlöst
var bildfiendernas vädjande till Gamla och Nya
Testamentet och de äldre kyrkofäderna, som stämplat
bildtillbedjandet som afguderi. Johannes Damascenus
var tidens klyftigaste dialektiker. Han skilde mellan
två slags tillbedjan: latreia eller en egentlig dyrkan,
och proskynesis eller en ärande och vördande
känslo-betygelse. Den förra tillkommer, sade han, den
heliga treenigheten själf; den andra kan man, utan
att hemfalla till afguderi, ägna de heliga bilderna.
Synoden i Nicsea år 787 fastställde denna åtskillnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
