Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
politisk och moralisk upplösning inträffade det ofta
och i stor omfattning.
När en man trädde i feodalt förhållande till
en annan, så att den ene blef länsherre, den andre
vasall, skedde det med vissa ceremonier. Den, som
emottog beneficiet, knäböjde inför den, som skulle
blifva hans länsherre, lade sina händer i hans och
förklarade sig blifva hans man med skyldighet att
försvara hans lif och hans ära, hvarefter han aflade
trohetseden. När detta skett, emottog han den s. k.
investituren; d. v. s. länsherren öfverräckte honom
en torfva eller en gren från den mark, som skulle
blifva hans förläning, och han inträdde därmed i
besittning af denna. Var förläningen ett baroni,
öf-verräcktes honom af länsherren en mindre
fyrkantig fana; var förläningen ett grefskap lämnade
honom länsherren ett standar. Från detta ögonblick
voro länsherren och vasallen förenade medels
ömsesidiga rättigheter och plikter.
Länsherrens rättigheter voro följande. Om
vasallen sålde eller bortskänkte sin förläning — och
därtill var han berättigad — hade länsherren
rättighet att tillse, att detta icke skedde till förfång för
den krigstjänstskyldighet, som var förenad med
för-läningens innehafvande. Hvem den nye vasallen blef
eller hvad han hette, angick länsherren icke, blott
han fullgjorde sin militärplikt. Gafs förläningen af
vasallen bort till en kyrka eller ett kloster eller till
person, som ej fick eller kunde bära vapen, hade
länsherren rätt att fordra, att denne uppställde en
krigsman i sitt ställe. Ärfdes förläningen af en min-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
