Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lifvet, och det kunde då hända, att han steg högt
på den sociala rangtrappan och kom i tillfälle att
friköpa och gifva en själfständig och tryggad
ställning åt den familj och den släkt, som han tillhörde.
Antalet af ett klosters underlydande tillväxte
vanligen i större proportion än dess jord besittningar.
Det var svårt för en misshandlad träl att komma lös
från en grym herre. Två utsikter erbjödo sig dock
stundom för honom. Det hände nämligen under de
ständiga striderna mellan vasallerna, att den ene
sökte beröfva den andre hans arbetare genom att
locka dem öfver till sig med löfte om beskydd, om
de rymde in på hans område. Detta var i
synnerhet fallet, om en vasall ville anlägga en stad och
behöfde folk för den nya anläggningen. Den andra
och bättre utsikten var, att om ett kloster låg
tillräckligt nära till hands, rymma dit. Hade rymmaren
så stort försprång framför sina förföljare, att han
hann fram till klosterporten och kunde lägga dess
klocksnöre kring sin hals, så ansågs han tillhöra
klostret. Vanligen blef han då af munkarne
bortskickad till någon af klostrets aflägsnare ägor, för
att lefva och arbeta där. Om, såsom icke sällan
hände, ett kloster fick i donation sträckor, som blifvit
ödelagda genom krig eller som aldrig i mannaminne
varit odlade, led detta aldrig brist på arbetarefamiljer,
som ville koloniseras där. Trälar kommo då,
medförande hustrur och barn, stundom äfven boskap.
Godsherren, från hvilken de flytt, kunde då välja
mellan att stämma klostret inför domstol eller
angripa det med väpnad hand. Inför domstolen spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
