Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
chevalier, som röfvat ett jordstycke från ett kloster,
vardt angripen af råttor. De kommo i stora skaror
till hans borg och trängde in i dess kamrar. Han
högg ibland dem med sitt slagsvärd; men deras
antal tillväxte. Hans husfolk kunde lika litet som han
själf hindra, att de omringade honom och kröpo upp
på honom. Det fanns ingen annan räddning än
instänga honom i ett skåp och upphänga detta vid ett
rep i taket. Där tillbragte han natten; men när
morgonen kom och skåpet öppnades, fann man där
endast hans skelett, söndergnagdt äfven det.
Det var dystra boningar, som feodalherrarne
byggt åt sig i det nionde och det tionde
århundradet, först till skydd mot normander, saracener och
ungrare, därefter till bollverk i de ständiga krigen
mellan suzeräner och vasaller. De hade förut bott i
stora trähus, ej mycket olika de salar, som de
nordiske germanerna uppförde åt sig med bänkar
utefter väggarne, eldstad midt på golfvet och vindöga
för rökens utsläppande i taket. Nu byggde de af
sten hus och torn med flere fots tjocka murar, med
gluggar, som, för att utestänga regn och vinterköld,
gjordes så små, att endast ringa dager insläpptes i
de ödsliga kamrame, där sällan någon eldstad fanns
med undantag för köket eller badstugan. Klumpiga
bord och väggfasta bänkar utgjorde möbleringen.
Golfvet betäcktes med halm, hvari slottsherrn och
hans familjs medlemmar nattetid sofvo i sällskap
med slottsherrens hundar. I hvardagslag företedde
väggarna ingen annan yta än stenarnas, hvaraf de
bestodo, eller af den kalk, hvarmed de blifvit öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
