Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rappade. Den lyx, som ännu fanns i Karl den stores
dagar, existerade icke längre hvad hemmen och
hvar-dagslifvet i dem angick. Råheten och eländet hade
omöjliggjort dem. Vid fester och högtider kunde
dock en sådan borg få ett tilltalande utseende genom
de bonader, som borgens kvinnliga innevånare
förfärdigat och med hvilka väggarna då betäcktes, samt
genom de prydnader af löf och blommor, hvarmed
kamrarne då sirades.
Lifvet inom borgen skulle blifvit odrägligt
entonigt och tröttsamt, om icke retelser legat i de
ständiga faror, som hotade utifrån, eller i de planer,
som smiddes emot grannars säkerhet. Under sådana
förhållanden var det en efterlängtad omväxling, då
en sångare kom ridande till borgen, trubadur eller
trouver, en afkomling eller arftagare af hedendomens
kringresande kulturbringare och kulturutbredare,
skalderna. Om desse sångare och deras betydelse för
medeltiden skall jag i en kommande föreläsning tala.
De voro dock mer sällsporda gäster. Oftare kom
någon munk från närmaste kloster, borginnevånarnes
andlige rådgifvare och förmanare, som vid bägaren
samspråkade med borgherren om hvad som kunde
ligga dem om hjärtat och fördref någon timme med
att läsa för den lyssnande familjekretsen ur någon
från klostret medförd legendsamling. Vid dessa ofta
återkommande tillfällen inplantades i åhörarnes minne
och sinne legender af det slag jag nu omtalat. De
voro ett ingalunda föraktligt eller overksamt vapen
till kyrkornas och klostrens skydd.
Men dessa hade ett annat och verksammare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
