Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan mer ordnade förhållanden uppstodo,
för-blefvo dessa städer väsentligen landtstäder, som lefde
lika mycket på det jordbruk, hvilket idkades kring
stadsmurarne, som på handtverkerier och handel.
En af deras förnämsta inkomstkällor härledde sig
från det urgamla germaniska bruket, att man vissa
tider af året samlades till religiösa fester, förbundna
med marknads hållande. Detta fortgick äfven under
den kristna tiden blott med den skillnad, att det nu
var kyrkorna och klostren, som utgjorde de religiösa
festernas medelpunkter. Den prakt, hvarmed dessa
firades, utöfvade största dragningskraft på folk, som
bodde nära och fjärran. Den högtidliga mässan
saknades därvid icke, och då sålunda religiös fest med
mässa på det närmaste förenades i folkets begrepp
med marknad, fick själfva marknaden ofta namnet
mässa. Alla, som hade något att sälja, skyndade till
närmaste stad, när mässor eller marknader höllos.
Tätt intill kyrkorna, ja tillochmed inne i kyrkorna
utbredde man sina varor. Biskoparne och abboterna
hade sin vinst häraf, och tilläto det fördenskull.
Medan gudstjänst förrättades i kyrkans kor, kunde
således köpare och säljare samlas och köpslå kring
varuborden, som fått plats i kyrkans skepp, och
söndagen var den vanliga marknadsdagen. Det är
gifvet, att många fromma sinnen stöttes häraf och
tänkte på evangeliets ord, att bönehuset blifvit gjordt
till en röfvarekula, och i själfva verket sökte Karl
den store, som reformerade på alla områden, också
afskaffa detta missbruk. Men förgäfves, ty
veder-börandes vinstbegär var till regeln starkare än deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
