Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Samum - 11. Maximilian Morrel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 162 -
drog den älskade med sig i graven? Var det den
tyska balladens Leonora?––––––
Ett ytterst våldsamt fall i djupet, i det fullkomligaste
mörker. Ett skrik sänkte sig från Judiths läppar.
Albert känner hästens dödsryckningar. Slutligen .förlorar
även han sansen.
- Mercedes! min arma moder! kvider han, och
nedsjunker i dödens natt
11. MAXIMILIAN MORREL.
Tribunerna i franska pärskammarens stora sessionssal
voro ovanligt fullsatta. Det var den 28
september 1840, en viktig anklagelse skulle avhandlas.
Gräddan av parisersocieteten trängdes på tribunens smala
bänkar. Alla ögon voro riktade mot salen - mot
samma sal, där en gång fördömelsedomen emot general
de Morcerf blivit uttalad.
Den djupaste tystnad rådde. Därnere satt kansleren
Pasquier, pariserhovets deputerade, vid sidan om
honom, på parkettens byrå, statsfullmäktigen Frank-Carré
med sina biträden; framför honom i vida halvcirklar
en skara av vid pass tvåhundra män, alla i utsökta
dräkter eller glänsande uniformer, flertalet redan män till
åren. Det var Frankrikes pärer, blomman av franska
adeln.
På kanslerens andra sida befann sig ett mindre
antal män, några av dem i uniform, och andra civila. De
voro nitton, men en av dessa tilldrog sig nästan allas
blickar.
Han var av medelstorlek, blek, med brunt hår och
skägg, stor näsa, enkel klädsel. Eftertänksamt såg han
framför sig, nästan utan att giva akt på vad som
föreföll i pärskammaren. Endast emellanåt vände han sig
till sin försvarare, en man, som var känd i hela Paris,
den berömde advokaten Berryer. Stundom viskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
