Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sekundärtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JORDEN SÅSOM HEMVIST FÖR ORGANISKT LIF. 19
mera horisontal, mera orubbad än under den paleozoiska tiden, hvilken utmärker sig
för stor lutning, veckning och allehanda i trångmål uppkomna transformationer af
berglagren. Men äfven i floristiskt och faunistiskt hänseende är det en ny tid, som
randas. De väldiga kryptogamerna (ormbunkarne) försvinna och i stället uppkommer
barrträdsvegetationen. Med afseende på djurvärlden märkes, att trilobiterna
fullständigt utdö och att ortoceratiter och brachyopoder, som äro så karakteristiska för
den paleozoiska tiden, blifva fåtaligare. Ammoniterna, en ordning af de förut beskrifna
cefalopoderna, med spiralformigt rullade skal af mera veckad, ofta sirlig form, nå
nu sin höjdpunkt med omkring 1,000 kända arter. Men måhända mest
anmärknings vardt är, att en ny djurtyp vid denna tid synes hafva utbildat sig bredvid de
egentliga, raka eller rullade, cefalopoderna, nämligen belemnoiderna, hvilka antagas
hafva haft utseendet af en mångfoting (bläckfisk) och måhända uppstått så, att
somliga cefalopoder öfvergifvit sina snäckskal för att egna sig åt ett mera rörligt lif
i vattnet. Af dessa mjuka mollusker, som äfven gå under benämningen cefalopoder,
återstå i fossil blott deras inre stommar de s. k. belemniterna,1 spolformiga fossil,
i folkspråket äfven kallade »askviggar». Reptilerna tillväxa under denna period
i storlek och antal. Det är de jättelika ödlornas period, representerad af de
välbekanta Ichthyosaums (fisködla), Plesiosaurus, Ornitosaurus (fågelödla), Deinosaurus och
Krokodilen.
Mea dessutom uppkommo under denna tidrymd de första ännu ofullkomliga
däggdjurstyperna.
Om ock under trias-perioden redan en början af den ofvan beskrifna
utvecklingen kan skönjas i cypressliknande koniferer å ena sidan samt vissa krokodilartade
former å den andra jämte fotspår i aflagringar af större ödlor, så är det dock först
under jura-perioden, som denna utveckling fullt kommer till sin rätt.
Denna period blef ursprungligen bemärkt i England, men har i Jura-alperna
i Frankrike sin egentliga stamort och har sedermera funnits vara utbredd såväl i
Gamla som Nya världen och i Australien. Dock hafva resterna från denna tid
icke den likformighet, som utmärker den paleozoiska tidens utbredning öfver
jordklotet. Men å de särskilda platser, där perioden finnes representerad, veta fossilen
förtälja om en riklig och mångfaldig utveckling af växt- och djurvärlden. Den förra
är representerad af Gymnospermerna samt af de redan för trias karakteristiska
Equisetum-SLTlernsi. Växterna uppnå nu gigantiska dimensioner. Cycaderna,
palm-liknande dikotyledoner, gifva åt växtvärlden den hufvudsakliga prägeln och sträcka sig
så långt upp som till Spetsbergen. Deras stora antal gifver intryck nästan af en
tropisk flora. Koraller, sjöstjärnor, krinoider och sjöbollar komma nu till sin
praktfullaste utveckling. Majbaggar, gräshoppor, rätvingar m. fl. insekter2 återfinnes
talrikt bland fossilen. Den mest anmärkningsvärda sidan af faunan utgöres dock af
jätteödlorna, af hvilka urskiljas dels fisk- eller. sjöödlor, hvilka uppenbarligen stå
fiskarne nära, dels af de märkvärdiga varelser, som från att vara kräldjur tillvunnit
sig flygförmåga, de s. k. fågelödlorna med vingar, men dock med reptilernas öfriga
kännetecken.
Den äldsta kända fågeln, Archäopteryx, med vingpennor, näbb och stjärt, är från
denna tid funnen fossilt i kalksten vid Solnhofen
Än intressantare äro emellertid de fossil från denna period, som i England an-
1 Det måste anses högst egendomligt, att så högt stående ryggradsdjur som fiskarne under
devon-tiden föregått hufvudfotingarne. Vare sig man anser hufvudfotingen såsom en primär form för fiskarne
eller såsom en parallellform, borde man från äldre perioder såsom den kambriska vänta sig
belemnit-fossil eller måhända, då sådana ej funnits, däraf ledas till en revision af devon-tidens plats i systemet.
Beträffande utvecklingens gång är det att betrakta såsom sannolikt, att belemnoidformen utgör
urtypen för ryggradsdjuren. Dessa cefalopoder hafva visserligen blott en ryggkota, men då ett ledadt
system för rörelseförmågan är nästan oundgängligt, har denna uppdelning i leder, som för anneliderna
är utmärkande, ånyo tagit fart efter det molluskerna bildats. Dock saknas här många öfvergångsformer
bland fossilen, medan å andra sidan de nu lefvande s. k. broskfiskarne visa på ett samband med
cefalopoderna eller de s. k. bläckfiskarne.
2 Beträffande insikternas utvecklingshistoria antages, att de tämligen direkt härstamma från
trilobiterna. Detta antagande vinner sannolikhet däraf, att trilobiterna under senare geologiska perioder
»utdött»; man föreställer sig, att de förflyttat sig från vatten till land och där tillegnat sig insekternas
utmärkande egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
