Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Den yngre stenåldern (neolitisk tid).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’DEN YNGRE STENÅLDERN.
107
Yngre stenåldersfynd från Sverige.
j. Mångkantig skafthålsyxa. k. Hammare med elghufvud, Alunda, Uppland. 1. Flintyxa med skaft af elgskenben.
m. Benkam, Gottland, n-p. Lerkärl och lerkärlsgods. Skalan växlande.
Originalen i Statens historiska museum, Stockholm.
i vildt tillstånd var så vanlig under solutré-tiden, hafva nyttjats som husdjur i
Europa. Mycket stridiga meningar råda ännu bland forskarne rörande husdjurens
ursprung. Somliga husdjursarter torde hafva utvecklat sig ur redan befintliga inhemska
djurarter, andra i förädladt tillstånd hafva införts från kulturlanden i sydöst. Enligt
Darwin skulle alla våra nötkreatursraser härstamma från tre under kvartärtiden
lefvande, nu fossila arter, Bos primigenius, Bos longifrons och Bos frontosus. Det lilla
torfsvinet, som förekommer ensamt i de äldre pålbyggnaderna och först i de yngre
får det nutida europeiska svinet till kamrat, anses äfven af somliga specialister, såsom
Rutimeyer, härstamma från Asien. Äfven en tredje storvuxen svinras förekommer i
pålbyggnaderna och har likaledes påträffats å de svenska stenåldersboplatserna vid
Ringsjön och Åloppe. I Sverige uppträda redan under stenåldern flere korsningar af
svinraser, troligen domesticerade inom landet. Den svenske zoologen Pira anser, att
Rutimeyers samtliga tre svinraser utvecklats ur samma inhemska grundform. Af
tamhästen finnes en brachykefal orientalisk hufvudras och en dolichokefal europeisk.
Den förra anses härstamma från den i öknarne mellan Altai och Tien-shan
lefvande vildhästen (Equus Przewalskii); om den senares ursprung sväfvar man ännu
i oklarhet. I de schweiziska pålbyggnaderna förekommer hästen mycket sparsamt,
likaså i landen rundtorn Schweiz. Från Sverige känner man flere stenåldersfynd
af hästben och hästtänder, redan från gånggriftstid och senare. Troligen har den
Ii it införts såsom tämd".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
