Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Hallstatt- och La Tène-tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
132
M. HOERNES –– T. J. ARNE, DEN MÄNSKLIGA KULTURENS FÖRHISTORIA.
’’/&*..>. ’*-J’^pr V-if
Stenminnesmärken med skulpturer i La Téne-stil.
Kyrkogårdsmuren i S:t Goar.
Efter Lindenschmit, Altertumer unserer heidnischen. Vorzeit. Skala Vs-
trots detta härskade i Mellaneuropa - och det utgör en skillnad från Athen och
Rom, som knappast kan tänkas skarpare - denna förhistoriska stabilitet, som
åstadkom, att fornhallstattska former ställvis höllo sig ända till den romerska
ockupationen af Gallien och Illyrien, ja ännu längre. ’
Jämte Hallstatt-kulturen härskade i Södern grekernas först tidigt klassiska, sedan
högklassiska, i norr och nordväst nordgermanernas och nordkelternas sena
bronsålderskultur, i öster den s. k. skytiska eller ural-altaiska brons- och första järnåldern,
en kolossalt vidsträckt kulturgrupp, som norr och söder om Karpaterna sträckte sig
ända in i mellersta Europa. Dess hufvudområden äro Sibirien och det europeiska
Ryssland, själf är den hos de turanska folken i nordöst en parallellföreteelse till
den europeiska brons- och första järnåldern. Emellertid uppstår denna kultur genom
sammansmältning af två olika bronsålderskulturer, den ena rikast företrädd i det
sibiriska Jenisejområdet, den andra i Karna-Volgaområdet.
Dessa granngrupper hafva emellertid blott begränsat den mellaneuropeiska
kulturgruppen utan att störa den. Detta skedde från årtusendets midt genom en fjärde
sidogrupp, som uppstod i Västern mellan Medelhafs- och den nordkeltiska världen,
La Téne-gruppen.
Icke greker och etrusker, båda för fjärran och vända från Norden, icke germaner
och skyter, som sutto närmare men ej hade att bjuda någon högre kultur, hafva
utplånat Hallstatt-formernas forntidsglans, utan västkelterna, galaterna eller gallerna, som
man senare nämnde dem. Och så måste det ske! Djupt inne bakom det västra
Medelhafsbäckenet, där Alpbältet slutar och de stora floderna Rhen och Rhöne rinna
mot norr och söder, sammanträffade de förutsättningar, som under den senare
forntiden kunde frambringa det sista och högsta förhistoriska kulturstadiet, i en gynnsam
jordgrund, som från den äldre stenåldern upp till våra dagar varit rik på nya
kulturskapelser, en tät, delvis högst krigisk, delvis i fredliga konster flitig befolkning och,
sedan Massalias grundläggning omkring 600 f. Kr., grekernas närhet med deras
handels- och yrkesflit, deras konstsinne och företagsamhet, som denna gång verkligen
var vänd mot Norden och som i Pytheas’ långfärder på Alexander den Stores tid
äfven fått ett ojämförligt värdefullt historiskt uttryck. Så lyckliga omständigheter
hade aldrig förr bjudits Nordens barbarer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
