Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Hallstatt- och La Tène-tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi inträdt i en hel och verklig järnålder. Af brons äro öfvervägande blott smycken
och kärl, vidare hjälmar, svärdkedjor, sköldhandtag m. m. Men äfven dessa arbeten
äro nu af starkare metall, massivare, med tjockare väggar, många reliefsmyckade,
hvarvid åter en stegrad användning af gjuttekniken framträder. Icke sällan äro
metallföremålen äfven sirade med bärnsten, koraller eller röd glasfluss. Fina insmidda
ornament synas på svärdslidor af järn. De rika och förnäma buro massiva, ofta
konstrika, gyllene halssmycken.
I den räta, brant uppåtstigande framstegslinie, som utmärker La Téne-perioden, ligga
vidare krukmakarens
drejskifva och brännugn,
genom hvilka visserligen
ofta oprydda, men tekniskt
vida mer fulländade
lervaror alstrades än förr
då man öfver öppen eld
brände de handgjorda
lerkärlen och så blott erhöll
ett skört, bräckligt gods,
icke de stakt brända, klingande hårda väggar
som numera blifva
egendomliga för keramiken
Hit hör vidare den roterande
sädeskvarnen i
stället för den gamla
urgröpta malningsstenen
med den af människohand
fram och tillbaka
förda kornkrossaren, hit
höra tärningar och
spelbrickor, och slutligen men
icke sist guld-,
silfver- och bronsmynt, slagna af
keltiskahöfdingar med
deras namn och med
olika, ofta starkt
förvridna bilder efter
mönster af
massaliotiska, makedoniska
och slutligen äfven
romerska präglingar.
Det keltiska
handtverket blomstrade i
välbefästa, ofta på höjder
anlagda städer, af
hvilka många blott äro
oss till namnet bekanta,
andra, som t. ex. eduernas
hufvudstad Bibracte,
äfven som fyndrika
ruinplatser, och åter andra,
som den namnlösa bojiska
staden på kullen
Hradischt vid Stradonitz i
i mellerska Böhmen, blott
af de stumma massor, som representera dess
fattbara kvarlåtenskap.
Boplatser af ett sådant
omfång och en sådan
betydelse som de ofvan
nämnda känner hela den
äldre förhistorien i dessa
trakter icke: staden är
äfven här symbolen och
milstolpen för den
begynnande historiska utvecklingen.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
